|
Uppsatstävling 2008 Vinnare med blick över gränserna
Micalea
Jaconelli - Vinnare av Uppsatstävlingen 2008
Eleverna packar ihop och är på väg hem efter vårtermingens första skoldag i
Blackebergs gymnasium. Vinterkylan har slagit till ute. Några dröjer sig kvar i
bibliotekets värme. Det är en väl vald mötesplats när Medlemsbladet efter
vårterminens första skoldag träffar Mikaela Jaconelli. Hon har kunnat gå på
jullov som den första innehavaren av Föreningen Gamla Blackebergares nya
stipendium till en av skolans elever.
Hur kom det sig att hon bestämde sig för att delta i den uppsatstävling som
ledde till stipendiet?
- Jag är intresserad av att skriva, säger hon. Dagbok har jag bara skrivit någon
gång då och då. Men jag skriver lite noveller privat.
Just nu ser hon gärna en framtid som utrikeskorrespondent. Planerna är ambitiösa
och hon vet att det är svårt på arbetsmarknaden för journalister nu men siktar
man inte högt kommer man ingenstans, tycker hon.
Till att hon berättar för skrivbordslådan kan läggas att Mikaela går den
samhällsvetenskapliga linjen, andra årskursen, och har valt att delta i en grupp
på ett tjugotal elever som arbetar med litterär gestaltning, gör studiebesök och
träffar författare. Själv läser hon gärna Henning Mankell. Skolans omtalade
satsning på Kina har fått plats i hennes studieplaner också, hon är inte rädd
för nya kulturer.
- Från början gick jag naturvetenskaplig linje en termin för jag hade planer på
att bli läkare och jag tycker om att ha med människor att göra. Men så märkte
jag att språk är mitt största intresse.
Hennes egen bakgrund är internationell så det förslår. Sina första fyra år
upplevde hon i Danmark. Sedan flyttade familjen till Bryssel där hon gick i
skandinavisk skola; hennes far var utlandsverksam för Ikea. Först i tioårsåldern
kom hon till Sverige.
- Men svenska var ju mitt modersmål, det talade vi hemma. Danska och franska
fick jag med mig men den franska grammatiken fick jag inte riktigt grepp om, den
får jag lära mig nu, säger hon.
Så uppkom frågan om gymnasieskola. Hon bor i Spånga och hade en del alternativ.
- Min mamma hade gått i Blackebergs gymnasium men jag kände först inte för att
gå i hennes fotspår, jag ville välja min egen väg. Men till slut blev det
Blackeberg ändå och det har jag inte ångrat. Det som är så bra här är att det
ställs höga krav, att alla vill prestera något och att det finns en stor
sammanhållning samtidigt.
Ändå anser hon att skolan inte avspeglar mångfalden i samhället. Linjerna är
lite för hårt mallade, möjligheterna att sätta samman sin egen studiegång skulle
vara mycket större. Och det inskränker sig inte till teoretiska ämnen.
Uppsatstävlingens tema var ju ”En gymnasieskola för alla, problem och
möjligheter”. Mikaelas vision är en skola där teoretiska och praktiska ämnen kan
finnas sida vid sida i samma bygge, då skulle skolan se ut som samhället eller
till och med leda till ett bättre samhälle. Och var och en skulle ha lättare att
hitta sin egen identitet.
Så lämnar vi böckernas värld i biblioteket. Mikaela är inte främmande för att
röra sig ute på fria fältet, på skidor, vilket stipendiet möjligen har givit en
skjuts åt, eller om man får tänka så långt som till nästa sommar, till butiken i
Grisslehamn där hon brukar jobba.
Text och foto: Hans Wolf
Läs uppsatsen
|
|