Gymnastik utan egen gymnastiksal

Alla som gick i vår kära skola t.o.m. vår studentexamen fick i alla år klara sig utan gymnastiksal. Precis när vi tog studenten 1965 så var det invigning av den nya, fina idrottshallen. För oss blev det till att gympa i lokaler här och där och på alla möjliga platser utomhus.

Basket i stora ljushallen var ett lysande exempel. Planen var i det närmaste ”norsk” – för den var fyra gånger så bred som den var lång! Där spelades också volleyboll. Tyst spel – bara bollens studsande fick höras – var påbjudet för att inte störa näraliggande lektionslokaler. Tyngdlyftning och pingis precis mittemot sjuksyrran i en liten lokal i det understa planet – med urdålig vädring – var ett annat tillhåll.

Nåja, det var inte hela sanningen. Vi hade ju en liten gympasal att tillgå = den som tillhörde Blackebergs sjukhus! Den var dessutom flitigt utnyttjad efter skoltid på lördagar. Efter veckans avslutande lunch var det snabb marsch dit och oavbrutet spel i 4-5 timmar i ett sträck för de mest hängivna. Egentligen var denna hall stängd under helgerna, men fiffiga spelare tog sig in via vädringsfönstret på toaletten. Tala om intresse!

Skolgårdarna – det var ju tre eftersom det var uppdelat på det sättet – var ofta upptagna av fotboll på de korta rasterna. Full fart på kulorna var det från det ringde ut och till det ringde in. Inte sällan var det tre-fyra matcher som pågick på tvären samtidigt. Gymnastiklektionerna räckte sannerligen inte alls till för alla som hade mycket spring i benen!

Student -65