David Thörnblom:
En skolas historia är dess rektorers… Nog ligger det väl mer i den travestin än i det ursprungliga talesättet om riket och dess kungar. I varje fall tycks David Thörnblom närmast ha varit pionjär för en ny och demokratisk rektorstyp. Så framstår han i vännen och kollegan Lars Norrboms bidrag i vänskriften till David Thörnbloms 85-årsdag.
I första volymen av Tage Erlanders dagböcker hittar man under fredagen den 25 mars 1949 följande anteckning: ”Ainas tebjudning för kollegiet kring David Thörnblom blev nog lyckad men det var kanske en aning mer folk än det var möjligt att klara riktigt bra men jag har en känsla av att det gick mycket hyggligt”.
Jo, nog hade David Thörnblom med sin brokiga bakgrund en stor krets av vänner redan då. Aina Erlander och hennes kolleger på ”Södra flick”, hans gamla arbetsplats, ville fira att han blivit utnämnd till rektor för Blackebergs nya samrealskola. Skolan skulle starta med fyra s k ettfemmor på hösten samma år och förhoppningsvis följas upp med ett gymnasium när eleverna hade hunnit så långt efter fyra eller fem år.
Inhyst i Södra Ängby folkskola
Men skolan fanns ju inte som byggnad. Hela området Blackeberg i Stockholms västra utkant var en skogsbacke som grävskoporna just hade invaderat och som stod inför en snabb utbyggnad medan eleverna under tiden fick låna en korridor i nybyggda Södra Ängby folkskola.
Internationella utblickar
”Stad i världen” kallade Per Anders Fogelström sin romanvolym som delvis tilldrar sig i Blackeberg och Vällingby när skogarna och beredskapstiden gamla övningsfält blivit bostadsområden. David Thörnblom utnyttjade möjligheterna direkt på volley när gränserna öppnades. Han fick redan 1945 ett erbjudande att bli rektor för Haile Selassie secondary school, Etiopiens enda läroverk, med 125 elever inrymda i en ganska pampig byggnad omgiven av lerhyddor 15 kilometer från huvudstaden Adis Abeba. Det var en ovanlig erfarenhet för en svensk skolledare och den internationella orienteringen lämnade han aldrig. Som rektor i Blackeberg planterade han den den USAinspirerade idén med lägerskoleresor på svensk mark 1953. Att de först höll sig inom det nordiska området verkar kanske inte så märkligt idag men det var epokgörande då. Ett liknande tidsperspektiv fanns väl i synen på den etiopiske gymnastiklärare som dök upp i skolan 1956 – inte så uppseendeväckande nu men ganska ovanligt då.
I ett brev till Medlemsbladet från Danmark berättar Marianne Wisborg (f Lauritsen), student i första årgången på latinlinjen 1957, hur hon som danska kommit till skolan för att söka in i första ring och hjärtligt tagits emot av David Thörnblom som hade en dansk flagga på skrivbordet. Egentligen var klassen – än så länge – lite stor men hon var välkommen ändå.
När David Thörnblom som pensionär 1989 tillsammans med rumänskfödda hustrun Simone fick uppleva järnridåns uppgång och Ceausescus fall hade han bara några år tidigare lämnat en post som ansvarig för internationella besök på Stockholms skoldirektion.
Bygga från grunden
Att starta en ny skola från grunden utan tradition i väggarna måste ha varit både spännande och utmanande. Med den delvis av eleverna och föräldraföreningen styrda bokhandeln – ett hål i väggen i ljushallen – löstes ett i allmänt problem att få fram böcker till skolstarten med särskilda elevkonton. Att avlöna en kurator fanns inga pengar till men tjänsten tillsattes i samarbete med föräldraföreningen och närbelägna folkskolor.
Efter 1960-talets skolreformer tillkom elevvårdskonferenserna. Men nog hände det att David Thörnbloms demokratisyn utsattes för hårda prövningar. När vårterminen 1955 gick mot sitt slut skulle dåvarande ring LII som det hette ”åka på” en skrivning i geografi. Men bara ett fåtal av klassens elever hade i förväg underättats om datum för skrivningen, att alla till slut fick veta det var deras och inte lärarens förtjänst. Följden blev en skrivstrejk som väckte stort rabalder i kollegiet, klassföreståndaren, latinoch franskläraren Gustaf Holmér fick den tunga bördan att förklara bakgrunden för rektor och övriga.
Rektor löste problemet på följande sätt, berättar klassens dåvarande ordningsman Per Sköld i sin dagbok från skolåren. Tre alternativ framlades: uppförandebetyget skulle sänkas (men ingen kan ju egentligen frånkännas rätten att lämna en blank skrivning), skrivningen skulle åsättas betyget C eller så skulle klassen få skriva en ny skrivning under ordnade och korrekta former. Klassen fick själv välja och föredrog givetvis det sista alternativet som närmast var en bekräftelse på att den haft rätt. Ingen annan sanktion ifrågakom.
Brandövning & knivhot
Det förekom dramatiska händelser på andra plan. Kollegan Lars Norrbom berättar i vänskriften hur eleverna skulle utrymma skolan under en brandövning. Men David Thörnblom hade, tydligen något oväntat, förberett en mer realistisk föreställning. Brandkåren kom, eleverna slussades ut på stegar från tredje våningen och sist av alla som kapten på skutan kom rektor själv ut på stegen med sin basker höjd till hälsning för brandkårens insats. Monica Lilja (f Åsbrink), student på allmänna linjens sociala gren 1957, kom tillbaka till skolan som matematiklärare en period på 1960-talet. Hon berättar att hon vid ett tillfälle knivhotades av en elev. David Thörnblom dök upp och med orden ”Kom an bara, jag är mästare i boxning, ser du” fick han eleven att tappa både koncepterna och kniven.
Vilket mästerskap och vilken viktklass det var förmäler inte historien. Men David Thörnblom hade som junior också spelat fotboll i AIK. Takterna satt i men vid en match mellan elever och lärare på Ängby idrottsplats den 9 juni 1955 bar det sig inte bättre än att han på sin ytterposition brakade ihop med en back i elevlaget så det hördes över hela planen. Eleverna vann matchen med 4-1. David Thörnblom bröt ett nyckelben och tre revben. Dagen därpå infann han sig till skolavslutningen omlindad och omplåstrad men tvingades tillbringa sin 50-årsdag (17 juni) till sängs i bostaden i Blackeberg.
Hyllning på 50-årsdagen
Realskolekamraterna Christel Niklasson och Margareta Börjeson uppvaktade honom där med följande sång till Gärdebylåtens melodi:
Kommer vi nu här med lite blommor och blader
För att göra rektorn riktigt munter och glader.
Det är inte lätt att ligga sjuk med revbena i band.
När man åker skidor kan det illa gåå
Även om man varit med i AIKÅÅ.
Men nu fick rektor blodad tand.
Så kan det gå ibland.
Vi vill hurra och gratulera,
sjunga och kvintilera,
utropa HURRA för rektor
på hans 50-årsdag.
”Det säger rätt mycket om rektorn att vi utan vidare travade upp till honom, att vi brydde oss. Vi gillade honom” skriver Christel och Maggie till Medlemsbladet.
Skoldanser
David Thörnblom hade folkrörelsebakgrund och, var Missionsförbundare och kandiderade till landstinget på folkpartiets frisinnade lista. Det hindrade honom inte från att anställa en kristendomslärare som var medlem av kommunistpartiet, inte heller från att acceptera skoldanser. Visserligen står det i Svenskt visarkivs skrift ”When the Saints… Essäer om Stockholms skolbandsjazz” (2000) att Blackebergs gymnasiums rektor ”på inga villkor” tillät skoldanser.
Jodå, den första hölls i samband med skolans första realexamen 1954 - Tage Erlanders son Bo medverkade som trumpetare - och den följdes upp i samband med ett Stockholmsbesök av läroverket i Falun. Sedan filmades dansande blackebergare också av SF-journalen i samband med en lägerskola på tåg 1955. Men det fanns ett villkor: övervakande lärare måste vara med. Därför uppstod en konflikt mellan rektor och eleven Olov Börjesson som tvingades flytta sina arrangemang till Ängbygården med det lätt ironiska namnet Wergeland Jazz Street Club. Brytningen blev total.
Det hör till de märkligaste inslagen i historiken om David Thörnblom och Blackeberg att han fyrtio år senare vid 95 års ålder tog initiativ till ett samtal och en försoning med Olov Börjesson. Han ville också förklara sitt synsätt då med att han var orolig för skolans flickor, berättar Olov Börjesson; en fråga som också berörs i vänskriften. Inte långt därefter var David Thörnblom död.
Hans Wolf (Medlemsbladet 15).